Snöblogg

Gissa vem som väger 10 kg och är godkänd 10månadersbebis? Ingrid! Helt perfekt var hon. Eftersom vi ändå var uppe och påklädda så tog vi en promenad efter BVC. Nu är vi ute i kylan. Snön singlar ner så inviger vi nya snygga regnskyddet. (Det förra blåste bort...)

Nej, nu är jag kall. Färdigbloggat!

 


Måndag med mormor

Måndagar är numera min mormordag. Vi fikar och sen sorterar vi bland hennes saker. Och gosar med bebis förstås. Lilla Ingrid älskar att vara med sin storIngrid.

Idag hade vi sällskap av Malin också och sen kom mamma och hjälpte mig att åka och slänga grejer. Det går långsamt men jag brukar få med mig hälften av det vi går igenom till soprummet.

Nu är jag helt slut, Ingrid har sovit sen halv sju och jag fasar för när hon kan tänkas vakna. Bäst att sova.

Over and out


Hårbevis

Nej nu lämnar jag barn och man och går på stan istället. Alltså pendeltåg utan barnvagn känns glamour. Fatta hur torftigt jag har det?!

På begäran kommer mitt nya hår. Egentligen ingen skillnad mot innan bortsett från att de värst solblekta topparna och rufset är eliminerat. Och att jag numera bara har hår på ena sidan... Hehehe... He...


När man inte är som hetast

Mitt barn är snorigt. Det innebär att jag inte får sova. Men pulsade ändå genom snön med barnvagnen idag. Så nu håller jag på att kollapsa.

Annars då? Jo men jag tränar en del. Poledance och stretch. Och igår klippte jag håret. Jag hoppas på att se mindre ut som en oformlig elefant som inte fått sova med svintohår inom en överskådlig framtid. Är fortfarande fet. Men man kan ju få upp lite muskler och smidighet ändå.

Tur att jag har folk att gå ut och gå med. Kan bara föreställa mig hur jag skulle sett ut om bara min egen disciplin fått gälla de senaste sju månaderna... Minst 2/3 av promenaderna skulle ju rykt. Och vem vill se nyförlöst ut resten av livet? (Eller någonsin?)

Äh, tur att Ingrid är världens sötaste. Om jag var en åtta innan och är en sexa nu så är Ingrid ändå en tia och vi hamnar på åtta i snitt.

Men... Taskigt att dra ner Ingrids nivå. Nej ta tag i det här nu! Fast har ju börjat med håret. ;)


Mamma-koden

Note to self: Om du är med andra mammor som du inte känner i en lekhörna och ditt barn blir ryckt i håret tills hon gråter. Då anses det vara socialt accepterat att le överslätande och säga att det är bra att låta dem härdas i avsaknad av storasyskon. Du ska däremot inte säga att du tycker om när ditt barn gör sig illa för att hon då vill bli tröstad och gosa.
 
De andra mammorna kommer inte tycka att det är okej. Inte ens när du försöker förtydliga "det är ju inte som att jag vill att hon har ont, men annars vill hon inte kramas".
 
Men jag fick i alla fall kramas med mitt lilla penntroll igår.

Samla

Min dotter har en tendens att samla på saker. Främst nappar. Hon har vid den ringa åldern av nio månader en gedigen samling nappar. Dem lägger hon upp på rad. Provar dem en i taget i munnen. Har en i varje hand och cirkulerar.

Stefan hävdar att detta samlarbeteende kommer från mig. Jag har ganska många nagellack. Och handväskor. Och läppglans.

Nu faller det sig så att min lilla mormor funderar på att flytta och måste rensa bland sina saker. Så jag och Catrin var där igår. Och vi kan ju nöja oss med att konstatera att där fanns ungefär fem snarlika varianter av varje sko hon någonsin köpt. Sisådär åtta olika modeller.

Kanske är det något genetiskt. Från Storingrid till Lillingrid.


Kamp

Mycket roligt sen sist. I fredags hade jag barnfri vinkväll med tjejerna från mammagruppen. Tillbringade sen helgen med systrarna och mamsen.

Idag har jag och Ingrid hälsat på min mormor och fått besök av Louise. Och sen har jag kämpat. För att få Ingrid att sluta gråta. Att få henne att sova. Att få upp maten hon skulle ätit men jag spillde på golvet upp från golvet. Jag har kämpat för att hålla mig vaken medan hon ville leka. För att inte hata Stefan som inte får ordning på sitt krisiga jobb.

Ja och så har jag kämpat för att inte äta upp min söta dotter. Och att få behålla min iPhone5 när Ingrid fick syn på sig själv i kameran. Det finns en person i världen som blir gladare av åsynen av henne än jag blir. Hon själv.


Lyckad morgon

Idag blir en perfekt dag. Ingrid försökte få nattmat alternativt stå och hoppa längs med sängen i natt, men jag höll stånd och till slut somnade hon om. Yehes! Såklart är jag sjukt trött, men det kan det vara värt.

Som om inte det vore nog så fick jag massa massa pussar av lilla i i morse. Mys! Ska träffa Evelina med sin söta lilla dotter på lunch också. Och förstås pole dance ikväll.

Nu: kaffe och morgonpasset i P3.


Ingen vila

Ingrid står som sagt. Detta har fått en dramatisk inverkan på mitt liv. Vi får inte sova hon och jag. Inte när man kan stå. Hon kan inte leka på golvet. Man kan ju hellre stå mot soffan! Pottan är inte rolig att undersöka längre. Den glider ju bara iväg är man ska stå mot den!

Nu ska jag försöka tupplura med mitt lilla stående monster. (Bulan fick hon i lördags efter ett dyk som inte alls hade med stående att göra för er som undrar.)


En ny era

Ligger på soffan. Jag överväger att blogga. Istället går jag in till Ingrid som grymtar från sin spjälsäng där det är tänkt att hon ska vila. Och vad hittar jag? Jo, en bebis som står upp i sängen och väntar på mig! (Med bajsblöja, det förtog glädjen lite.)

Min glada kärleksbebis har klättrat och ställt sig förr, enligt hennes pappa. Men nu har hon visat mig. Spelar inte någon roll att jag inte fotade. Det är officiellt. Hon kan ställa sig upp och mitt hjärta exploderar av stolthet! Hennes nöjda min gjorde det så värt alla gråt-stunder hon bjudit på de senaste dagarna. Tja, att hon kommer och pussar mig på munnen ibland hjälper också.



När slumpmässigheten skriver blogg

Ja men. Visst. Stefan gjorde välling innan han lämnade mig och Ingrid för soffan. Min hjärna sjunger "Ladys night" på olika teman i huvudet. Sömnbristen..

"Oh yes It's monday night, and The feeling's right. Oh yes It's monday night, oooh what a night..."

Annars går det nog bra. Anar en annalkande sinnessjukdom här naturligtvis men bara lite lätt. Vi fick nöjet att umgås med Clara och Johanna idag. (Igår?) Så härligt! Lite senare sammanstrålade vi med Catrin och så var kvällen gjord. Ingrid vägrade sova middag och blev därför ett svårsövt monster.

Och här är vi nu.


Stalkar vår idol

Jag har inte den lättaste pojkvännen. Okej, kanske är jag inte den lättaste flickvännen heller men jämfört med Stefan så verkar jag som en korsning mellan moder Theresa, Martha Stuart och Holly från Girls of the playboy mansion.

Ibland är det som håller oss samman två personer. Ingrid och Fredrik Backman. För när vi är allmänt less på varandra så kan jag läsa högt ur hans blogg för Stefan och så blir allt bra. Vi skrattar åt samma saker, Stefan känner att han har någon på sin sida (Backman) och jag känner att jag inte är den enda som får dras med någon med vissa sociala handikapp.

Därför åkte hela familjen till stan idag. Köade i nästan en timme och fick sen växla några ord med vår husgud, få hans böcker signerade, betala och åka hem igen.

Stefan hävdar att jag pratade i falsett och hade ett maniskt leende. Som man lätt gör när man träffar sin idol. Men det skiter jag i. Det här kommer jag leva på länge. Åtminstone så länge som det tar att högläsa två böcker.


Kroppsförändring

Okej, jag har hört rykten. Sett det hända andra. Försökt förlika mig med tanken på att det kommer hända mig, men innerst inne inte trott det.

Men nu är det här. Håravfall i samband med att jag trappar ner amningen. Den här tussen hittade jag mellan mina skinkor efter att ha duschat. Ny innebörd till rövhår.


Be strong

Om man känner efter tillräckligt länge så kommer svaret alltid bli ja. Ja, jag vill äta den där chokladen.

Nej mitt hälsosamma liv går inte så bra. Men jag börjar åtminstone bli starkare. I kroppen, inte psyket. Det är svårt att bygga mental styrka utan sömn.

Då kompenserar man istället. Med choklad.


48 par

Så många strumpor har jag sorterat nu på morgonen. Jag och Ingrid gick upp tidigt. Men jag är inte bitter, någon måste ju ha mitt liv. Och eftersom det är jag så får jag fylla dagarna med bebisgos.

Och häng med fina vänner med pyttesmå bebisar, bruncher hos pappor, fikor hos farmödrar, bad av bebisar, husbokningar med pojkvänner och sånt som jag gjort sen jag bloggade sist.

Nu: tupplur.




RSS 2.0