Att Stefan lämnat en pöl av vatten framför toaletten när man ska gå på toa nyvaken. Och att sen upptäcka hans nytvättade kalsonger utspridda i hela badrummet på tork. Men ens eget linne som var i samma tvätt är no-where to be found. Inse att han prioriterade att torktumla mitt omtåliga stretchiga linne men lyckades sortera ut alla boxershorts med resårkant.

Ger honom the silent treatment nu. Tyvärr så uppskattar han det säkert eftersom han ser på film på sin dator. Doh!

Ja ursäkta min kris i natt... Vi kan ju trösta oss med att jag inte fortsatte spamma bloggen med mobilbloggande? Trots att jag var vaken en timme till efter senaste uppdateringen. Två timmar av surfa på mobilen, skruva sig, göra smörgås, vända på kudden och förbanna sitt öde kan göra vem som helst lite rastlös.

Anywho... Dagen har bjudit på massa bra ändå! Mötte upp min pyster Malin för lite shopping. Inget roligt dessvärre. Mer nödvändigheter som amningströjor och stooora nylonstrumpbyxor (eftersom mamma-strumpbyxor är no-where to be found). Sen tvingade jag henne att se på när jag städade hemma. Som tack fick hon lunch och choklad och vila på min soffa.

När hon drog dammsög jag, vilket var ganska tur för när Ria och Mattias kom med sin lilla Alma så var golvet plötsligt mer i fokus. Det är inte så vanligt när andra än Alma är här att någon lägger sig platt på mage och försöker pilla in fingrar under kylen. Nu råkar jag veta att Alma hyser ett sjukligt intresse för nedersidan av vår kyl och frys så det var ju tur att det var något så när städat. Kan dock inte garantera att hon inte planterat en majskrok någonstans i ett hörn av lägenheten så städningen är förstörd. Det kan det vara värt, Ria och Mattias var roligt sällskap och bjöd på bullar.

Vad mer kan man begära av en torsdag? Jo just det, romantisk dejt med sin pojkvän efter att man hämtat honom från jobbet kanske vore något. Men vänta nu... var det inte... jo, det var ju just det jag precis kom hem från.

Lycka.

Eh, det blev ingen tupplur. Det blev kaffe med Louise istället. Mycket trevlig överaskning att hon hade en stund över! Även om jag nu efter systerhäng, vattengymnastik, hämta Stefan från jobbet och handla middag är nära någon slags kollaps. Det var värt det. Man får passa på att vara social när tillfälle ges.

Som imorgon. Då har jag tillfälle! Ria med familj kommer över. Det här kommer ha varit en ypperlig vecka ur social-synpunkt. Enda minuset är att jag missade att luncha med Johanna (som jag var tärna åt) innan hon åkte på semester och att jag inte lyckats styra upp min tack-dejt med Sofie uppsats-gurun. Hoppas helt enkelt att bebisen tänker bo kvar i magen en vecka till så jag kan rätta till dessa fadäser nästa vecka. Eller, åtminstone Sofie-fadäsen-

over and out

Trött tjej bloggar. Igen. Idag blev det en sväng i stan och fika med Johanna, en annan gammal pluggkompis. Tvingade henne att gå en vända i affärer också för jag behövde nylonstrumpbyxor storlek gigantisk. Hittade bara strumpbyxor storlek liten och nätt så jag kanske får skippa fest på lördag. (Om jag inte hittar någon affär som säljer mammastrumpbyxor för alla icke-smala gravida innan dess alltså.)



Ja, ni ser ju. Sliten. Jag ska ta en tupplur nu tänkte jag. Sen är det träning i eftermiddag. (Och med "träning" menar jag att jag och ett gäng andra valar ska göra kordinerade rörelser i en varm bassäng.) Man måste ju hålla i gång lite så man ändå kan ana en avlägsen framtid när strumpbyxor modell liten och nätt går på benen och nya partyklänningar känns som bra inköp.

Det märks att man inte är 18 längre. Eller ens 24 och icke-gravid. En dag av vad som får sägas vara mycket försynt flängande och jag flämtar som en flyttfågel efter resan från Afrika.

Dagen började med en dejt på universitetet med Peggy som jag pluggade med förut. Peggy är nyss tillbaka efter sin mammaledighet och har precis påbörjat den statsvets-termin som jag just avslutat. Vi byter plats kan man säga. Så jag gav lite goda råd och lånade ut böcker, och hon förberedde mig på livet som mamma lite grann. Ria mötte upp oss efter en stund och så var lyckan total!

Från universitetet var inte färden lång till Catrin där jag hängde mig kvar som en igel. Efter en sen lunch (blev ingen mat med Peggy), lite godis, fruktstund (melon) och en tävling till "Vem vet mest?" (där jag ägde henne) så hade hon inte så mycket val annat än att bjuda mig på te och smörgås till kvällsmat. Till slut kom hennes pojkvän dock för att hämta henne, fast att min inte slutat jobbet ännu, så jag fick resignera och åka hem till en tom lägenhet.

Och här är jag nu. Inte så ansträngande dag kanske, men jag är utmattad. Ska filosofera lite över hur bra liv jag ändå har och kanske se en serie. Åh, just det. I allt flängande så måste jag påpeka att min kompis Chris fyller år också. Grattis! 25, halvvägs till 50, officiellt inte i yngre 20årsåldern, en bra bit sen studenten och allt det där. (Jag tar ut min åldersångest på honom en och en halv månad i förväg. ;) )

Nu är uppsatsen inskickad. Igen. Med ändringar. Och även om jag tycker att det är ett skämt hur olika examinatorerna har bedömt våra uppsatser så har jag resignerat. Eftersom jag bevisligen missuppfattat något så tog jag Sofies förslag på ändringar rakt av och kapade och omstrukturerade. Med det sagt, ingen skugga ska falla på henne om det ändå inte duger. Hon fick inte läsa hela uppsatsen och är grym inom sitt fält.

Idag ska jag laga mat. Suck och stön. Jag hatar att laga mat. Förra veckan var jag ju lite taggad på att göra lasagne, men eftersom Stefan gnällde i flera dagar om hur han inte tycker om lasagne kändes det så ovärt att ställa sig och göra det. Det tar ändå ganska lång tid...

Så idag blir det kycklingwok. Tillräckligt för att ha två matlådor. Planen är att ha massa färdig mat i frysen när bebisen kommer. Slippa handla och försöka organisera något i allt kaos. Just nu har vi... tre portioner sparrissoppa. Alltså, det går lite långsamt. Med dagens skörd kommer vi klara oss två dagar innan vi måste handla och laga mat igen. Det duger ju inte. Linssoppa blir det någon dag i veckan. Kanske något indiskt också? Och fisk. Fiskrätter är ju bra att ha. Äh, fiskpinnar kanske duger när man är nyförlöst...

Som ni hör är jag inte en sån där kvinna som skuldbelägger mig själv och måste sluta lägga sån stor press på mig själv. Jag är rätt bra på att icke-hetsa faktiskt. Men så har jag heller aldrig lyckats bli anorektiskt smal på det där balanserade jag-är-lite-störd-men-inte-riktigt-sjuk-ännu-sättet. Det är det bara såna där skuldbeläggande kvinnor som måste passa in i massa mallar som lyckas med. Det eller att hetsäta, fast det tror jag jag skulle ha lättare att klara. (Obs! Man kan ju vara så där slank av sig själv. Men låt oss vara ärliga och säga att uppskattningsvis 10% faktiskt är det.)

Idag är det tydligen måndag. För mig känns det som fredag. Varför? Jo för idag har jag deadline på kompletteringen av min förhatliga C-uppsats. Efter klockan 16 så ska jag bara hänga med vänner och vänta på bebisen. Alltså, inte just idag kanske men i allmänhet. Det känns som slutet på en mycket, mycket lång arbetsvecka.

Just nu är jag mest av allt bara tacksam. Min vän Sofie la ner massa tid på att läsa lite delar som jag måste ändra i uppsatsen och gav konstruktiv kritik. Så nu har jag 4 timmar effektiva ändringar framför mig! Alltså, Sofie har vunnit priser för sin D-uppsats så hon är ju något av en guru. (Även om hon inte skrev i just statsvetenskap.)
Sen är jag tacksam för min sötsyster som skriver snälla saker på sin blogg. (Belönar henne med en länk.)

Så. Vi hörs lite senare?

Jag hittade i början av veckan e ny tv-serie som jag blev kär i. På en vecka har jag sett klart alla sända avsnitt. Tre säsonger. Så där som det kan bli när man är nykär, så gick jag helt upp i min nya förälskelse.

Nu googlade jag när nästa säsong ska börja sändas, och vad hittade jag? De lägger ner serien. Tre säsonger som slutade mycket spännande och så poff. Inget mer. Jag känner mig sviken och ledsen. Lite som om någon har dött.

Så atte. Jaha.

Min älskling är hemma igen! Mycket bra. Det betyder att jag nu kan kräva att slippa hälften av hushållssysslorna. (Borde med facit i hand sparat dammsugningen jag gjorde igår.) Det innebär också att jag har fått massa förlåt-att-reste-bort-presenter! (Eller som Stefan kallar det: billigt-land-pengar-över-presenter.) Just nu sitter jag med ett par nya strumpor till exempel. Jag kände mig lite som en prinsessa när jag satte på mig dem.

Värt att beakta i sammanhanget är att jag också fick parfym och smycken som jag också har på mig. Men det är alltså strumporna som har prinsesseffekten på mig. Jag har inte så många fina strumpor. Oftast köper Stefan ett storpack med svarta strumpor som vi delar på. Men de här! Mina fossingar är täckta i mjukt benvitt tyg med små pastellfärgade prickar. Mycket trevligt. Vill inte skriva uppsats idag, jag vill bara titta på mina fötter.

P.S. Tänker inte visa en bild för då kommer ni ta ner mig på jorden och förstöra min glädje och påpeka att mina fötter bara är svullna i ett par helt vanliga strumpor. Men ni har fel. Det är prinsessfötter idag. Ni är bara avundsjuka.